Föreläsning idag i Söderhamn om Sinnesro…

Samma mål. Mer Sinnesro.

duva-under-altareAll förändring börjar med oss själva…

Idag samlades vi som ingår i Uppsala Stifts Sinnesronätverk i Equmeniakyrkan i Söderhamn, dvs. vi som leder våra Sinnesrogudstjänster och mässor över hela Uppsala Stift, både som avlönade och även som volontärer.

Vi var ca. 20 personer. Olika uppdrag bär vi, men ytterst är det Gud som bär oss, har vi nog alla förvånat till slut insett. Vi alla har mött det första steget och abdikerat, ”inte jag, utan Gud i mig”, för att citera Hammarskjöld.

Medberoende

Medberoende förelästes det först om efter fikaminglet. Tydlig redogörelse, vilket vi alla insåg när vi diskuterade med varandra, och de flesta insåg att vi mer eller mindre insjuknat i detta möjliggörande stadie, både som individ och organisation. Gränsen är hårfin i vissa fall, att hjälpa eller att ta över någon annans liv och ansvar.

Femte steget

Att i det femte steget lämna över det trasiga, brustna och skyldiga till en präst/pastor är nyckel till befrielse från skam och skuld, talade Pastorn vis av erfarenhet om. Bikt bör framhållas i våra församlingar. Står inte ens som en möjlighet på de flesta av våra samfunds hemsidor.

Jag talade om vilka olika angrepssätt man kan välja när man predikar. Att våga tala om brustenhet och hopp genom Guds helande är det primära. Och att våga tala i ”jag-form” är saker jag bl.a berörde.

En dag fylld av hopp

Vilka underbart modiga människor som valt att ställa sig i försoningens tjänst. Att nätverka, att byta erfarenheter och insikter är livsviktigt för de som lider därute. Och för oss.

Tack bl.a. Uppsala Stift och Anna-Karin Hammar som hjälper oss.

Kommentarsfunktionen är stängd.

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: