Bryr du dig?

Bryr du dig om de bredvid dig?

Maria

Det är så lätt att möta människor som så där lätt säger; ”ryck upp dig, det kommer bli bättre…” och de vill inte eller inte tycks hinna lyssna på den som har det jobbigt. Känns det igen? Vart är vi på väg… Skall vi inte enligt den gyllene regelns vishet längre bry oss om varandra?

Tekniken har gjort många jobb mindre tunga, men den har ersatts av kontroll och en ständig uppkoppling på nätet. Syns man inte, finns man inte, tycks vara tidens anda. ”Hur många likes har jag på mitt senaste FB-inlägg?” avgör måendet.

”Var inte rädd”; står det 366 gånger i Bibeln har flera sagt mig. Ett budskap för varje dag. Visst är jag rädd. Rädd för framtiden, min framtid, planetens framtid, barnens framtid, min församlings framtid etc. Att vara rädd är inte detsamma som att man inte ingriper, det är den rädslan som inte skall få erövra dig och mig, så inte likgiltighetens ande fastnar i din själ, för du skall hjälpa dig själv och andra. Är du med?

Jag är oroad över att rädslan från att hjälpa andra fått ett stort grepp om många. Själv först. Har mött dessa i alla miljöer och på arbetsplatser, även de som har sagt sig vilja leva genom att ta uppdrag som innebär att hjälpa de utsatta. Detta gör mig mycket orolig. Hans Rosling pekade på att världen blir allt bättre, trots detta låter vi media styra våra djupaste rädslor och som många själva för vidare via sina egna sociala kanaler på nätet och i verkligheten.

Pengarna, egen makt, eget bästa och egot går före andras välbefinnande. Tyvärr har även jag mött denna egoism i många sammanhang de senaste åren. Även bland de som väljer sig kalla sig aktivt kristna troende.

Det är genom våra handlingar komna ur hjärtats omtanke som vi blir trovärdiga, inte genom läpparnas ytliga utsagor. De skall höra ihop, det man säger och det man gör. Det vet alla barn. Och vuxna.

Bryr du dig egentligen om de i din närheten? Varför eller varför inte? Vilken värld vill du leva i och föra vidare? Jag har valt och stiger ur de sammanhang där man inte bryr sig om varandra. Fast först måste vi försöka börja där vi står och verkar och fungerar inte det, så gå vidare, vilket också Jesus påpekar. Han är klok. Och oegoistisk. En förebild för mig. För Dig?

Kommentarer inaktiverade.

Create a website or blog at WordPress.com

Upp ↑

%d bloggare gillar detta: