Behövs det vägmärken för att inte komma vilse eller för att inte utsätta sig för onödig fara…
Att leva är att resa, och att resa, innebär nya möten med andra och nya förutsättningar, vilket ibland är skrämmande. I Bibeln står det; ”Vi skall inte prövas över vår förmåga” och om denna insikt tvivlar vi alla på ibland, men vi kan krasst konstatera; att det mesta vi oroat över oss faktiskt har löst sig. För det gör det; – tills allt tar slut.
Vi lever och försöker kontrollera våra liv och gärningar, fast vår tanke och egoism ibland tar oss till mörka eller skuggiga bakgator, där vi vet att vi varken vill eller bör vara. ”Det goda jag vill gör jag inte, och det onda som jag inte vill, det gör jag”; säger den omvände Paulus mänskligt insiktsfullt till Dig från hans Romarbrev 7:19.
”Varför finns jag och vad är det för meningen med mitt liv?”; undrar Du.
”Sök ej döden. Döden hittar dig. Men sök den väg som gör döden till en fullbordan.” säger Dag Hammarskjöld som var FN:s generalsekreterare från 1953 och fram till sin död. Han var också ledamot av Svenska Akademin. Dag Hammarskjöld tilldelades postumt Nobels fredspris 1961.
Jag försöker bli visare i mitt sökande, fast jag är rädd ibland och jag är en sökare som försöker hitta den yttersta meningen med mitt liv. I ”Vägmärken” finns frågorna, för det är nog de som är det viktiga, att våga nyfikenheten bort från likgiltigheten och bekvämligheten.
”Att behandla andra som mål och aldrig som medel”. Och mig själv som mål endast i min egenskap av medel, att förskjuta gränsen mellan subjekt och objekt i mitt väsen, ända till den punkt då subjektet, om än i mig, är utom och över mig – och hela min varelse sålunda ett verktyg för det i mig som är mer än jag; skriver Hammarskjöld.
Vi föds själva och vi dör själva. Det sistnämnda kan skrämma oss. Precis som i livet, därför behöver vi varandra, men man är själv, även om man ibland vill bli tröstad och buren som ett litet barn, trots utmärkelser och materiell välfärd.
”Vad som gör ensamheten till en plåga är inte att jag inte har någon att dela min börda med utan att jag bara har min egen börda att bära.”; skriver Hammarskjöld hårt. Du måste göra Din resa själv, är Du med?….
Redan från starten i vår födelse blir vi påminda om striden mellan ont och gott, både här på jorden, men även i varje människas liv. Vad väljer du och har du något val………
Jag och Dag belyser ensamheten, den finns där jämt, men vi alla försöker hitta sammanhang, där vi är älskade, under vår färd, men rädslan finns där alldeles runt hörnet, i bästa fall. Och när Du låter Ditt rädda hjärta släpper kontrollen om ditt liv, så skänker evangelisten Johannes Din djupaste identitet, dig tröst.
”Den som hör mina ord och tror honom som har sänt mig, han har evigt liv och kommer icke under någon dom, utan har övergått från döden till livet”. Joh. 5:24
Allt handlar till slut om förlåtelse till det vi gjort eller som vi inte gjort och som blev fel. ”Förlåta oss själva? Nej, det fungerar inte. Vi måste bli förlåtna. Men vi kan bara tro att det är så, om vi själva kan förlåta.” säger Hammarskjöld insiktsfullt.
Går det att förlåta sig själv? Ärligt? Har Du låtit Gud hjälpa Dig? Du vet imorgon kan det vara för sent. ”Den längsta resan för var och en är den inre resan”, därav skriver Hammarskjöld till oss att vi behöver Vägmärken i våra liv. Vilka är dina?
Min GPS, Skriften säger hoppfullt till Ditt ego; ”Ordet var liv, och livet var människornas ljus. Och ljuset lyser i mörkret, och mörkret har inte övervunnit det (Joh. 1:4).
Vad skall vi göra för att älska oss själva och våra medmänniskor?
Jag tror resans mål för våra liv är, för att slutligen åter citera den kristne mystikern Dag Hammarskjöld: ”Godhet är något så enkelt: att alltid finnas för andra, att aldrig söka sig själv.” Därför behöver vi varandra, för att korrigera och hjälpa varandra, så låt oss bli varandras vägmärke, så kan vi glömma oss själva och bli varandras hjärtan, händer, fötter och kärlek. Så allt blir kärlek överallt.
Mikael Bedrup 