Varför blir och är en människa religiös?

Kunskap om människans religiositet borde vara i fokus, men ställs för sällan?

Frågan i rubriken möter jag alltför sällan både inom kyrkan och utanför, vilket är anmärkningsvärt. Om man är religiös, anses man märklig, trots att religionerna fått större utrymme de senaste åren, därav nedan min lilla studie.

Nedan jämför jag två teorier med varandra, dessutom belyser jag skillnader vad avser religion på individnivå för ungdomar jämfört med andra åldersgrupper. 

Börjar med deprivationsteorin som innebär att individen ger sig in i ett religiöst engagemang då man saknar något i sitt liv, något som ger tröst.[1] Har människan en brist kan sålunda det religiösa livet ge kompensation och hjälp.

Här kan det vara olika faktorer som lockar. Det kan vara religiositet i egentlig mening och även den religiösa gemenskapen, men ofta bägge, dock i olika grader som appellerar på individen.

Värt att här notera är att de som dras till religionen är oftast de som haft en relativt stark religiös socialisering som barn och unga. Man måste ha religiositeten någonstans i sitt medvetande när denna bristsituation uppstår för att denna tanke skall vara adekvat. Bristen i denna teori är bl.a. att den har svårt att förklara för hur vissa depriverade blir religiösa och andra inte, att den ensidigt fokuserar på religion som det efterfrågade samt att den ”speglar” mest de som har resurser för att vända sig till religionen.

Denna teori kan nog bättre spegla en äldre åldersgrupp, än nedan, ex. vid övergångsfaser i livets andra skeenden (40-, 50-årskris), då man finner en brist, ett ”inre hål”, som man inte fått uppfyllt ex. genom karriär, familj, prylar. Eller att man i en svår tid inte hittar något som tycks ge mening, detta kan gälla många ungdomar idag som mår dåligt och ex. skär sig, så söker man mening hos religionen. Man bör då redan innan veta att den kan hjälpa en, vilket är en brist hos denna teori, för chansen idag är att många inte hittar religionen då den för en hel del inte verkar rimlig eller ens finns tillgänglig. Tyvärr.

Rational choice theory innebär att individen försöker uppnå det den vill ha till minsta möjliga besvär och minsta möjliga kostnad. De blir religiösa då de ser att de kan ha fördelar av det.

Av detta kan det bli så att den religionen som har den klaraste profilen, som utlovar mest och verkar trovärdigast kommer att få störst anslutning.[2] Risken är här att den kan innebär stagnation för religionen då man antagit denna som sin trossats pga. att den har en Gud som kräver lite enl. inledande resonemang. Den kan missa socialisationsfasen, då individen rel. omedvetet efterfrågat religionen. Denna teori kan vara för smalspårig anser jag[3], då den missar trosaspekten som är på en annan nivå, är en annan kunskap, emellertid kan den som boken säger. bättre beskriva mäns, än kvinnors val i högre grad.[4]

Denna teori kan tilltala ungdomar, då de i sitt identitetssökande på mål och mening lättare kan finna svaren hos en tydlig meningsbärare i form av en religion med klara former. Här kan också symboler förstärka ens val. Gemenskap och social förankring är en viktig del i denna tid hos en människa, därför kan denna teori beskriva en ung människas val, där gemensam tro och gemensamma åsikter hos gruppen är en viktig del och som stärker individen själv och ens religiösa val.

Även äldre kan omfattas av denna teori då man kan känna en tillhörighet till religionen som ett ”ankarfäste”, utan att delta i dess aktiviteter särskilt regelbundet då den istället ger identitet.[5]

Vill avslutningsvis poängtera begreppet religiös, tror att människan alltid är det, dock inte fångade av tidigare tiders ramar och beskrivningar. Man kan som boken säger att för ”flertalet är den kanske mer en resurs, som kan plockas fram när man känner behov av det”, som ex. kris tider har visat.[6] Detta är en av världens mest expanderande andliga rörelser ett bevis på, 12-stegs rörelsen (och som många människor omfamnat i sin kris och som kan omfattas inom deprivationsteorin), som talar om Gud i termen av ”Gud som du uppfattar honom”,  och där många sedan inte låtit sig inordnas under dogmatiska läror, kanske pga. att de inte har socialiserats in i en sådan under tidigare år. Det är svårt att beskriva Gud, då han är större än en beskrivning eller hur….

[1] Ex. på detta kan vara ex. ekonomisk, social, organisk, etisk eller existentiell deprivation.

[2] McGuire 2002, s. 159f.  (Iannaccone 1994, Stark och Bainbridge 1987)

[3] Max Weber beskriver de ramar som individen handlar utifrån: den traditionella, affektiva, värderationell och teknisk-rationell. McGuire 2002, s. 163.

[4] McGuire 2002, s. 161.

[5] McGuire 2002, s. 172

[6] McGuire 2002, s. 179. Ex. när Anna Lindh mördats eller tsunamin inträffade gick folk till kyrkan för att tända ljus.