”Vart är jag på väg?”
Nu är det mitten av februari 2019. Vi har bott på vår hästgård i Skåne i 10 månader, efter att ha brutit upp från allt; fasta jobb, vänner, sammanhang och uppdrag i Uppsala. Här nere har vi försökt att skapa en ny tillvaro och komma in i nya sammanhang.
Hur har det gått?
Gården håller vi på att utveckla och förfina och en av oss har fått fast arbete.
Jag har haft ett vikariat sedan början av augusti förra året, som jag trodde skulle leda till en tillsvidare anställning. Det har varit så himla kul att vara präst där man bor, en önskedröm, där jag och de i mitt team tillsammans utvecklade bl.a konfirmandverksamheten, vilket har varit lyckat för alla.
Att leda gudstjänster; såsom dop, begravningar, sinnesromässa (en mycket light sådan) och mässor är fantastiskt. Ni vet ju att jag älskar att predika, bygga team och sprida kärlek.
Trots kanonomdömen och resultat så fick jag inte den fasta tjänsten. När man har stor erfarenhet, kunskap och ser möjligheter, så kan det måhända skrämma. Jag önskar från botten av mitt hjärta den nya komministern framgång och lycka i sitt uppdrag för min församling (jag bor ju här).
Vart är jag nu på väg?
I skrivande stund har jag ingen aning, men min magkänsla vet var jag vill vara. Nu ber och hoppas jag att få bli använd med de gåvor, erfarenheter, kunskaper och energi jag har för att sprida tro, hopp och kärlek i både handling och med ord.
”Må Gud leda oss alla med kärlek!”
Mikael Bedrup 