Vi befinner oss under ockupation av främmande makt sedan 2020, Covid19. En makt som hotar oss osynligt, men tyvärr i många fall effektivt och dödligt för närmare 7.000 personer i vårt land.
Varför tar inte alla detta på stot, stort allvar. Vi ser bilder på folksamlingar i affärer och gallerior och ifrågasättande varför myndigheterna inte stänger offentliga platser med lagens hjälp.
Är vi ett konsusfolk som inte på djupet vill ändra våra beteenden förrän en fara är lagstadgad, först då vill vi ändra oss. Innan kan vi skylla våra livsfarliga beteenden på myndigheterna. Det är ofta staten som skall hjälpa oss; det är skolans fel att våra barn är bråkiga, inte föräldrarnas. Det är statens fel med gängvåldet bland unga, inte föräldrarnas. Och så vidare.
Jag kan ta ansvar för mig. Och därmed för andra. Utan att staten skall lagstadga var mina gränser för omsorg och ansvar går. Vart har empatin och omsorgen för andra tagit vägen för många? ”Du SKALL älska din nästa, som Dig själv”. Vi behöver stötta varandra.
Mikael Bedrup 